Hur känns det när en ande kommunicerar?

Uppdaterat: 8 feb.



 

Sedan den första kursen i oktober har jag haft en del sittningar där den jag sitter med får skriva i ett feed-back formulär efter sittningen. Alla sittningar har varit olika och jag känner att jag hela tiden lär mig nya sätt att få budskap från en ande. Ofta bjuder jag in redan dagen innan och ber om kärleksfulla budskap från någon eller några som har gått över till den andra sidan. Jag ropar ut klockslag och sätter min regel att de får inte komma innan utan endast under den sittningen. Vid några tillfällen har jag fått föraningar om det ska komma en kvinna eller man. Jag kan inte och vill helst inte se andar med mina fysiska ögon för att jag tror att jag skulle bli rädd då. Istället känner jag att energierna blir lättare och glada precis innan ande-kontakten tas. För mina inre ögon får jag bilder som förmedlas om anden och jag känner in om personligheten. Om anden kommer nära så kan jag ändra lite hur jag presenterar beroende på andens egna personlighet. Min utmaning är att förstå de bilder jag får och förmedla så rakt som möjligt utan att lägga in egna värderingar. Exempel, en ande visade hur han vek kläder och hur butiken hade stora hyllor och ett skåp på mitten där kläderna låg och då förstod jag att det handlade om någon slags klädesbutik. Jag beskrev att det var en man och det jag såg om honom. Ibland får jag inte se ansiktet utan kanske ögonfärg. Då kunde den jag satt med förstå vem det var som kom igenom. Sedan kommer ofta ett eller flera budskap. Ofta vill man förmedla att man inte är borta utan närvarande i energiform. Det är otroligt mycket kärlek som kommer igenom. Jag kan inte välja vem som kommer igenom utan litar fullt ut på andevärlden att de som ska komma behöver komma. Någon gång har det också kommit igenom en ande som sittaren inte kände igen och inte hade någon anknytning till. Då bad jag om att få "höra" för att kunna förstå mer vad det handlade om. Vi det tillfället fick jag höra namnet 2 gånger och då förstod sittaren vem det var. Normalt uppfattar jag inte namn men det vill jag lära mig och hoppas på det. I det fallet var det en ande som ville be om förlåtelse. Det var också väldigt fint.


I andra sittningar har jag känt av exempelvis en gammal kvinna som förmedlar bilder om det liv hon levde och vem budskapet skulle till. Men då sittaren inte hade någon nära anknytning till den kvinnan och inte heller kunde verifiera med en släkting så förblir den anden liksom oidentifierad. Utmaningen här för mig är att då inte bli osäker på min egen förmåga utan att släppa den länken och gå vidare. Det går att sätta sina regler och det är på så vis jag lär mig mer för varje sittning. Vissa "länkar" presenterar sig som väldigt långt borta i rummet där jag sitter. I början förstod jag inte alls varför men börjar nu fundera om det innebär att de är längre bort i släktledet. I en sittning hände just detta och då var det sittarens fars farfar som kunde identifieras (egentligen först efter sittningen med foto och lite efterforskning). Ja, när jag sitter där och får en ande-kontakt så känns det i hela kroppen med brusande energier och att man blir glad och bland är det gripande kärleksfullt. Fast sedan så kan det dröja några dagar och jag tvivlar på mig och det som hände och det är som att jag glömt bort allt. Som att det var en dröm ungefär. Men jag är också ny på detta med att förmedla ande-kontakt och måste låta mig själv få upptäcka detta i lugn och ro. Nu är jag nästan mer bekymrad över att allt detta fina som jag fått uppleva förvinner, alltså att den gåva eller förmåga jag har upplevt försvinner. Det blir ett helande för människor att förstå att kroppen må läggas i jord men själen lever vidare. Så vackert.