Tar klivet

Uppdaterat: 8 feb.



 

Nu är det verkligen dags att ta klivet fullt ut och inte bara att bejaka min andlighet utan även min mediala kraft, som likt Törnrosa har slumrat i typ 100 år. Jag bestämde mig redan när jag var 13 år att jag skulle bli advokat och så blev det, i två olika jurisdiktioner: England (motsvarande advokat "Solicitor") och i Sverige. Trots ett konstant brinnande intresse, eller förresten en passion för andlighet och mediala krafter, så valde jag att "stänga ner" mina mediala förmågor för att inte riskera mitt anseende. Ok, juristbranschen är kanske inte direkt den bästa branschen att välja för att få glada heja rop för mediala förmågor. :)


Jag älskar verkligen mitt arbete som advokat och har helt sonika beslutat att jag inte tänker välja bort vare sig den mediala utvecklingen eller advokatyrket. Den här bloggen kommer inte att handla om mig som advokat av två anledningar: 1. Mina följare skulle somna; och 2. Hoppet är att andra som också är nyfikna på att bli medium eller kanske mer andliga bara, kan få lite tips av mig som tränar mig som medium nu i 2 hela år under handledning av mediet Camilla Elfving (Elfving Institute). Sedan kan det ju gå käpprätt åt skogen också där jag plötsligt inte får fram ett skvatt i en sittning eller på en kurs. Ja, då är det så.


OBS! Den här bloggen kommer att vara raka motsatsen till en juridisk text. Stökig och kaxig och absolut inte följa några grammatiska röda trådar. Juristhatten lägger vi alltså på hyllan nu varje gång det ska skrivas inlägg. Alla fina jurister som läser denna blogg behöver alltså varnas för att ni kan uppleva lite ticks och sånt när ni ser alla ihopsnickrade bisatser och hittepåord, utan bindestreck! (Notera även utropstecknet som vi jurister retar oss på.)


Från det att jag ropade "JA" till mitt kall i oktober 2021 att bli medium där kommunikation sker med andevärlden så har det rullat på fort. Jag ringde alltså Camilla 3 dagar innan hennes fullbokade kurs och förklarade att jag behövde gå hennes kurs.. eh typ NU. Det var som att andevärlden pockade på och gav mig det mod jag behövde för att våga. Där satte det direkt igång på kursen. Camilla förklarade sakligt hur man som blivande medium måste träna mycket för att lära sig hur andevärlden kommunicerar. Jag hade liksom gått och trott att alla medium bara kan allt och därför kunde jag ju inte vara ett medium eftersom mina kontakter skett sporadiskt och lite hipp som happ.


Tekniken om att komma upp i frekvens för att matcha andevärlden upptäckte jag var helt avgörande. Vi fick alla (nybörjare som mer avancerade) stå framför gruppen redan från början och känna in länkar. Även om det kan kännas trevande så här i början så är energierna ibland så starka att det inte är ovanligt att tårarna kommer. Tydligen, stabiliseras detta när man blir mer van. Fast när man lyckats pricka in bevisledande ande-kontakt som leder till ett helande för den man sitter med, då känns det som att det är den största gåvan man kan ge någon. Det är ett enormt ansvar att förmedla ande-kontakt och därför känner jag att denna 2-åriga utbildning är viktig för att jag ska lära mig mer om både mediumskapet och etik. Under denna tid ska jag ha minst 40 sittningar men känner redan nu att det kommer att bli många, många fler. Mitt intresse för den forskning som har gjorts inom området är också något jag lär mig mer om så att jag kan skriva lite om det. Det är nog inte många som känner till att det utförs forskning på mediumskap.


Är jag rädd? Under hela livet har jag gått omkring och varit rädd för ande-kontakt av den anledningen att jag inte vetat hur man sätter sina egna regler för påhälsningar. Exempelvis en natt på Gimo Herrgård blev händelserik (to say the least) trots att jag valde att sova i det Moderna annexet. Mer om det kanske i något annat inlägg. För första gången är jag inte rädd utan känner mig väldigt trygg med Camilla som handledare och andevärlden som hela tiden lär mig nya trix. Jag har också en väl etablerad kontakt med mina guider (eller om man hellre vill kalla det sitt högre jag - same same). I meditation får jag den handledning jag behöver. Exempel, jag frågade en kväll huruvida det vore möjligt att lära sig om "husrensningar". På natten hade jag så en vaken dröm (lucid dream) där jag fick besöka en sekelskiftslägenhet för att få känna på andar som var kopplade till lägenheten (tror jag). Så fort energierna släpptes på, utbrast jag: - STOPP! Detta kan jag inte....Hur var det nu jag skulle dra in kanalen och få beskydd?! Så fort jag hade sagt detta så vaknade jag. En vaken dröm, för de som inte vet, är en dröm där du vet att du drömmer och att kroppen ligger och sover. Man kan tex bestämma sig för att hoppa ut och flyga eller försöka hitta en godisaffär och äta en massa godis, vilket jag gjorde mycket när jag var liten :) Vakna drömmar känns mycket bättre än att vara utanför kroppen eftersom det ibland kommer med sömnparalys innan man lämnar kroppen. Jag stängde ner dessa (utom-kroppen-upplevelser) i 20:års åldern då jag var osäker på om det var farligt. (Jag kände heller ingen annan som gjorde detta på det sättet och tänkte att jag bara ville vara som alla andra. Stänga ner var alltså säkrast.) Notera att jag inte är någon våghalsig person utan gillar livrem och hängslen.


Fast nu är det verkligen dags att ta klivet och följa med i det roliga som händer. Tror nog att det har haft en liten föryngrande effekt på mig då jag känner mig piggare i själen liksom. Kanske kan det släta ut några rynkor om jag har tur :).